Så är du ånga, spår av ett moln.

Nu förstår jag precis varför. Jag ser det i detalj och känner en stark avsky. Tanken på dig kan göra mig stel i hela kroppen. Du är inte ens värd att nämnas.

Nu ligger jag åter nedkrupen under täcket med tre kuddar runt min nacke. Den värsta förkylningen börjar övergå till rethosta, lagom till att man ska försöka sova. Jag känner mig totalt blockerad i huvudet och den bästa medicinen vore nog sömn, och närhet, men inte vilken närhet som helst. Jag vet att jag inte borde, men jag gör det ändå. Man lever bara en gång. Nu tar kodspråket över hjärnkontoret där uppe, det är nog bäst att jag släcker lampan innan varken jag eller ni vet vad jag yrar om.

Imorgon är en bra dag, varje dag bjuder på nya möjligheter. PUSS & KRAM!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0