Jennie Ström

Jag sitter och pillar med en julklapp.
Varför jag lägger tid på just denna julklappen, det vet jag faktiskt inte.
För egentligen så är "den" inte värd det.
Inte värd ett piss.
Trots att jag kan tänka och tycka så ibland
så kan jag inte stå för det till hundra procent.
Jag kan inte bara lägga locket på.
En dag är det för sent.
En dag ligger locket på och jorden över.
För alltid. I all evighet.
Jag vill inte bära det på mitt samvete,
att jag la locket på i förtid.
På lördag vet jag inte hur jag ska agera.
Jag ska pussa och krama min älskade lillebror i alla fall.
Jag ska försöka prata lite med honom.
Bara han och jag.
Få honom att förstå, en liite liten del av lådan,
full med kaos.
Jag vet varför jag lägger ner tid på denna julklapp.
Jag saknar.
Jag önskar,
så jävla mycket,
att du stod vid min sida. Att jag kände dig. Mycket bättre.
Bilden är på oss.
När jag var liten.
Hos dig.
I din famn.
Jag älskar dig.