Jennie Ström

Vaknade av telefonen imorse. Ibland kan det vara det värsta som finns. Jag är inte den som brukar reagera över att telefonen vibrerar då och då, men när en del är totalt respektlösa blir jag förbaskad och lägger på, oftast inte medvetet. Stoppar ner näsan långt ner i kudden igen och somnar om.

Idag har nästan hela dagen spenderats ute i tvättstugan. Inte ska man knorra, där är hur varmt och mysigt som helst, men fruktansvärt tråkigt må jag säga. Mamma tvättar ju inte våra kläder åt oss längre, det har jag förståelse för, tycker att det är mycket med bara min tvätt. Att tvätta lite oftare vore kanske en bra lösning, så slipper man lägga en hel eftermiddag på det. Mellan maskinerna har jag krängt onyttigheter och städat undan på rummet. Plugga och organisera garderoben ska jag också hinna med innan kvällen är slut. Jag behöver inte oroa mig för jobb i framtiden, det räcker att jag hittar en fin man som fyller min plånbok varje dag, så ställer jag upp med att vara den ultimata hemmafrun. Någon frivillig?

Igår var jag som tidigare nämnt hos Natalie. Jag läste VeckoRevyn och hon knåpade med ett arbete till mig. Visst är hon underbar? Nej, det är hon inte. Hon är något mer, någon större, något bättre! Efter det begav jag mig med buss till Staffanstorp. Där hämtade Bobby upp mig, för att köra mig till dörren. Man ska skona sina ben, de ska trots allt leva ett bra tag till. Kvällen bjöd på godsaker, och lite till. Tack för en trevlig kväll.

Nu måste jag avrunda för att springa ut och tömma maskinen, igen!
Ha en fortsatt trevlig dag. Puss & kram!